Byfaddrar

I byarna längs Amazonfloden finns tre grupper med totalt omkring 200 fadderbarn. De flesta bor i indianbyarna Puerto Rico och Puerto Triunfo, två välskötta byar. Pengarna som kommer in via fadderbarnsprojektet används gemensamt för alla barn i dessa byar. T.ex. drivs ett bageri och ett skolkök där man ser till att alla byns barn får ett riktigt mål mat om dagen. Andra användningsområden för pengarna är för skolmaterial till både skola och förskola.

Fadderprojektet i Leticia

Det finns också ett antal fadderbarn i slumområdena i och omkring Leticia. Här betalas fadderbarnsbidragen ut direkt till familjen ifrån kyrkan där Ankarstiftelsen har sitt centrum. Bidraget på cirka 200 SEK utgör ungefär tre dagslöner för en person i Colombia, är mycket uppskattat och gör stor skillnad för hela familjen. Barnen i slumområdena lever under mycket knappa förhållanden och det är ingen självklarhet att man får ett mål mat om dagen.

Med en ny termin kommer stora utgifter

Skolan i Colombia är gratis men allt skolmaterial, såsom skrivblock, böcker, pennor och den största kostnaden av alla, skoluniformen inhandlas av föräldrarna själva. Har man inte allt som behövs är man inte välkommen till skolan. Fadderbarnsbidragen gör enorm skillnad för de familjer som har det svårt ekonomiskt och kan betyda skillnaden mellan en utbildning eller inte för ett barn. Det är inte ovanligt att faddrarna vill skicka med presenter till sina fadderbarn. Paketen delas ut under en stor fest som hålls i samband med volontärresorna. Resenärernas väskor brukar vara överfyllda med kläder, fotbollar, gosedjur och annat fint och glädjen bland barnen är enorm när dessa delas ut.

Fadderprojektet i Medellín bygger på kärlek och omsorg

Upplägget av fadderbarnsverksamheten i Medellín är ett annat än fadderstödet till Amazonas. Verksamheten har sin bakgrund i historien om en liten flicka som levde med sin kriminelle far efter att modern gått bort. En dag kom flickans moster på besök och överöste flickan med kärlek och närhet. Men snart var moster borta. Hon hade rest hem till Bogotá. När flickan fick veta detta satte hon sig på bussen och reste elva timmar för att finna den enda människa som visat henne kärlek och omsorg. Hon hittade aldrig sin moster. Busschauffören släppte av henne i ett slumområde där hon fick leva vidare på egen hand. En tid senare hittades hon av några svenska volontärer som tog henne till ett barnhem. När hon fick frågan om hon hade rymt ifall hon hade haft någon som brydde sig om henne på samma sätt som mostern hade gjort, så svarade hon att det hade hon aldrig gjort.

Extramammor ger kramar och stöd

Ansvariga för verksamheten i Medellín heter Alba och Gustavo. Alba leder ett team på frivilliga ”extramammor” och Gustavo är en psykologistuderande som hjälper till på fritiden. Man gör omkring tjugo hembesök i veckan och diskuterar relationer, andlighet, ekonomi och sjukvård med familjerna Fokus ligger på att fadderbarnen får besök av en ”extramamma” som ger värme och kramar men också ser till de behov som familjen har. T.ex. används fadderpengarna till skoluniformer, skolmaterial och medicin men det kan också vara hjälp till ett nytt plåttak, en fest för barnen eller lägerverksamhet.