Tillbaka till klassrummet
Några gånger om året packas kameror, anteckningsblock och stora mängder nyfikenhet inför en ny, spännande resa ut till några av våra skolor, som har byggts på olika platser runt om i Colombia med hjälp av gåvogivare, sponsorer och samarbetspartners. Vi bygger på avlägsna platser, där tillgången till utbildning annars är mycket begränsad. Vägarna leder ofta genom utbredda ökenlandskap, ibland upp genom kuperade bergsområden till platser där avståndet till närmaste samhälle känns långt, inte bara mätt i avstånd, utan också i tillgång till allt det där vi ofta tar för givet.
Senaste resan gick till norra Colombia, med besök i Sierra Nevada, Tayrona, Manaure, Riohacha och Cesar. Det är platser där naturen är storslagen men där vardagen, för de flesta, präglas av stora utmaningar. Vattenbrist, extrem värme, långa avstånd och begränsad infrastruktur är en del av verkligheten. Ändå möts vi nästan alltid av stora leenden, glada nyfikna barn och varma välkomnanden.
För oss är skolbesöken en viktig del av arbetet. De hjälper oss att följa upp alla de projekt som vi har genomfört, förstå hur skolorna används i vardagen och se vilka behov som finns kvar. Men minst lika viktigt är mötet med människorna. Lärarna som varje dag gör sitt bästa trots tuffa förutsättningar. Föräldrarna som kämpar för att ge sina barn en bättre framtid och barnen som springer fram, vinkar, skrattar, dansar och mer än något annat vill visa oss sina fina klassrum.
Mer än en skolbyggnad
När vi bygger en skola handlar det inte bara om att uppföra väggar, tak och dörrar, utan om att skapa en plats där områdets barn kan känna trygghet och bygga framtidstro. I många av områdena där vi arbetar blir skolan en viktig samlingspunkt. Det är där barnen lär sig läsa och skriva, men också en plats där de får vara tillsammans, leka, äta och känna att någon tror på dem.
En del barn måste gå långa sträckor varje dag för att komma till och från skolan. Andra är beroende av transporter som inte alltid fungerar. På flera platser påverkas undervisningen av värme, damm och brist på el och vatten. För många elever är den måltid de får i skolan en särskilt viktig del av dagen, eftersom det kanske är det enda de äter.
Under besöken blir det tydligt hur stor skillnad en fungerande skolbyggnad kan göra i ett samhälle. När det finns ett tak som skyddar mot solen och väggar som skapar lugn och utrymme att samlas, förändras förutsättningarna för lärandet. Men vi ser också att en skola inte nödvändigtvis blir färdig bara för att byggnaden står på plats. Den behöver följas upp, användas, underhållas och utvecklas tillsammans med de människor som finns där varje dag.
Möten som visar vägen framåt
Skolbesöken är praktiska, intensiva och fyllda av intryck. Vi fotograferar, filmar, intervjuar lärare och skolledare, pratar med barnen och försöker få en så tydlig bild som möjligt av hur vardagen ser ut. Ibland handlar samtalen om önskemål och behov: Fler stolar, bättre ventilation, vatten, toaletter, matsalar eller fler klassrum. Ibland handlar det om större frågor: Hur barnen tar sig dit, hur lärarna jobbar, hur undervisningen påverkas av klimatet och vilka förutsättningar som finns i byarna omkring.
Det är också under de här besöken som vi får se det som inte alltid syns i en projektrapport. Lärare som möter eleverna med kärlek och tålamod. Barn som stolt visar upp sina böcker och teckningar. Berättelser från föräldrar som hoppas att deras barn ska få möjligheter som de själva aldrig fick.
Många gånger välkomnas vi på traditionellt vis med musik och dans. I områden där urfolk som Wayuu och Kogi lever är kulturen starkt närvarande och vi möts av en historia, en identitet och ett sätt att leva som behöver respekteras. Det handlar inte om att komma in med färdiga lösningar, utan om att lyssna, förstå och samarbeta.
Där barnens drömmar får ta plats
Det finns en särskild energi som uppstår när barnen samlas på skolgården. Ibland börjar det med en blyg vinkning från dörröppningen. Sedan kommer fler barn fram. Någon vill vara med på bild. Någon annan vill visa en dans. Plötsligt är hela skolgården fylld av skratt, rörelse och nyfikna frågor. Under besöken brukar vi hitta på enklare aktiviteter tillsammans med barnen. Det kan vara lek, dans, sång eller en kort lektion. Ibland blir det några ord på engelska eller en stund där barnen själva får stå i centrum. Det är enkla saker som betyder mycket. De bryter av rutinen, skapar kontakt och visar barnen att vi ser dem.
För oss blir de här stunderna en påminnelse om varför vårt arbete är så viktigt. Bakom varje skolbyggnad finns individer med drömmar, personligheter och framtidsmöjligheter. Någon vill bli lärare. Någon vill bli läkare. Någon vill bara få fortsätta gå i skolan tillsammans med sina kompisar. När vi ser alla barn som leker och skrattar är det lätt att förstå vad en skola kan betyda, inte bara idag, utan för resten av deras liv.
Många utmaningar kvar
Skolbesöken är inte bara fyllda av glädje. De blir också en tydlig påminnelse om vilka behov som fortfarande finns i många av dessa avlägsna områden. På flera håll i norra Colombia är klimatet en ständig utmaning. Värmen är intensiv, särskilt i halvökenområdena. Vatten är på många platser en bristvara som påverkar både hygien, matlagning och möjligheten att hålla skolmiljön fungerande. I vissa skolor saknas elektricitet och i andra är behovet av fler klassrum smärtsamt tydligt.
I de mest avlägsna områdena blir också transporterna en stor fråga. När barn måste gå långt eller när vägarna är väldigt dåliga blir skolgången mer sårbar. Om transporten inte fungerar riskerar barnen att missa sin undervisning. Om familjerna har stora praktiska eller ekonomiska utmaningar kan barnens skolgång påverkas ytterligare.
Det här är verkligheten i många av de samhällen där vi arbetar. Men det är också därför skolorna behövs. En skola löser inte allt, men den ger barnen en trygg plats att återvända till. Den ger lärarna bättre förutsättningar att göra sitt arbete och blir en tydlig väg framåt för hela samhällen.
Ett samarbete som bygger framtiden
Våra skolprojekt bygger på samarbete med lokala hantverkare, skolmyndigheter och samhällen. Representanter från Ankarstiftelsen och engagerade människor i Sverige och Colombia är alla delar av samma kedja. Det är tack vare föreningar, företag, secondhandbutiker, församlingar, artister, privatpersoner och volontärer som vi kan bygga där behoven är som störst.
Men vårt engagemang tar inte slut när skolan står på plats. Därför är återbesöken så viktiga. De hjälper oss att se hur skolan fungerar över tid och vad som behövs för att de ska fortsätta vara trygga och användbara platser. Ibland handlar det om att glädjas över en skola som används fullt ut. Ibland om att upptäcka nya behov och ta med sig hem för bearbetning och uppföljning. För de barn vi möter ute i byarna är skolan en konkret symbol för framtiden. Den står där mitt i byn som ett bevis på att någon har investerat i dem. Att deras utbildning spelar roll och att deras drömmar är värda att satsa på.
När teamet lämnar en skola efter ett besök är bilen fylld av dammiga skor, minneskort med bilder och filmer och huvuden fulla av intryck. En lärare som berättade om elevernas kamp för att komma till skolan. En förälder som uttryckte sin tacksamhet. En grupp barn som dansade i solen. Ett klassrum där behovet av fler bänkar var tydligt. En skolledare som med stolthet visade hur undervisningen fungerar trots knappa resurser. Allt detta tas med hem och blir underlag för rapporter, filmer, tackhälsningar till givare och sponsorer och nya beslut. Men framför allt blir det en påminnelse om att arbetet fortsätter.
Skolbesöken i norra Colombia visar både det som redan har blivit möjligt och det som fortfarande behöver göras. De visar att varje klassrum räknas. Att varje bottenplatta som gjuts, varje vägg som reses och varje tak som läggs gör skillnad. De visar att när människor går samman, över länder, kulturer och avstånd, kan barn i mycket utsatta områden få bättre möjligheter att forma sin egen framtid. Det är därför vi bygger. Det är därför vi följer upp och det är därför vi fortsätter att åka tillbaka.
