Vasen, upproret och Colombias väg mot frihet
Den 20 juli firar Colombia sin nationaldag. Över hela landet syns den gul-blå-röda flaggan och dagen uppmärksammas med högtidliga ceremonier, parader och kulturella aktiviteter. Men bakom glädjen, firandet och festligheterna finns en dramatisk berättelse om politiskt missnöje, en planerad konfrontation och en blomvas som kom att bli en av Colombias mest kända nationalsymboler. Men hur kunde ett så enkelt föremål som en vas bli gnistan som startade ett självständighetsuppror?
Ett utbrett missnöje och en slug plan
I början av 1800-talet var dagens Colombia en del av det spanska vicekungadömet Nya Granada. Samhället präglades av tydliga maktskillnader. Höga ämbeten gick i stor utsträckning till personer födda i Spanien, medan criollos, alltså människor av europeisk härkomst som var födda i Amerika, ofta stängdes ute från de viktigaste politiska positionerna. Samtidigt befann sig det spanska imperiet i kris. Napoleon hade invaderat Spanien, kung Ferdinand VII hade avsatts och på flera håll i Latinamerika växte kraven på lokalt självstyre.
I Nya Granada hade missnöjet funnits under en längre tid och flera städer hade bildat egna styrelser. På kvällen den 19 juli 1810 ska en grupp criollos ha samlats vid det astronomiska observatoriet i Bogotá. Deras mål var att skapa en situation som kunde väcka folklig vrede och tvinga fram ett öppet möte med stadens styrande. Tidpunkten var noga vald. Den 20 juli 1810 inföll en fredag, då det också var marknadsdag. Många människor både från staden och från omgivande områden skulle därför befinna sig vid Plaza Mayor, samma plats som idag kallas Plaza de Bolívar.
Planen utgick från den väntade ankomsten av Antonio Villavicencio, en kunglig kommissionär som var född i Amerika. En festmåltid skulle arrangeras i hans ära och Luis de Rubio, en criollo som deltog i planen, skickades till den spanske köpmannen José González Llorentes butik för att be om att få låna en blomvas som skulle användas som dekoration. De sammansvurna räknade med att Llorente skulle säga nej och avslaget skulle sedan användas som ett exempel på spanjorernas förakt för den amerikanskfödda befolkningen.
Vad hände egentligen i butiken?
Berättelsen om mötet mellan de Rubio och Llorente har återgivits på flera olika sätt. Enligt den traditionella versionen vägrade Llorente att låna ut vasen och uttryckte sig förolämpande om Villavicencio och criollos. Andra beskrivningar gör gällande att Llorente visserligen avböjde, men att hans ord medvetet överdrevs av dem som ville starta konfrontationen. Criollon och naturvetaren Francisco José de Caldas ska därefter ha passerat utanför butiken och hälsat på Llorente. Antonio Morales, en annan av de criollos som deltog i planeringen, reagerade högljutt och anklagade Llorente för att ha förolämpat amerikanerna.
Bråket växte snabbt och nyheten om den påstådda förolämpningen spreds på torget, där många redan var samlade. Det som började som en konflikt i eller utanför en butik blev snart en bredare protest mot det koloniala styret. Blomvasen var med andra ord inte den egentliga orsaken till upproret. Men den blev utlösande faktor i en konflikt som redan låg och bubblade under ytan.
Senare under dagen krävde folkmassan ett öppet rådmöte. En högsta regeringsjunta bildades och vicekungens makt försvagades. Det är dock viktigt att skilja mellan denna revolution och Colombias fullständiga självständighet. Händelserna den 20 juli innebar inte att banden till Spanien bröts omedelbart. Den nya juntan bekände fortfarande trohet till den avsatte kung Ferdinand VII. Men dagen blev ändå en avgörande vändpunkt och inledningen till en självständighetsprocess som pågick under flera år.
Det var först efter Simón Bolívars befrielsekampanj och segern i slaget vid Boyacá den 7 augusti 1819 som det spanska styret över stora delar av Nya Granada bröts och grunden lades för en självständig stat.
Så, vad hände med vasen?
Föremålet som förknippas med händelserna den 20 juli 1810 finns i dag på Museo de la Independencia i Casa del Florero i Bogotá. Faktiskt i samma hus där Llorentes butik en gång låg. Det som har bevarats är den nedre delen av ett keramikföremål, vars dekoration enligt museets undersökningar innehåller heraldiska symboler från den spanske kungen Karl III tid. Konstnären och ögonvittnet José María Espinosa ska senare ha identifierat föremålet som botten av den vas som stod i centrum för konflikten.
Oavsett hur vasen såg ut eller exakt vilka ord som yttrades har den fått en betydelse långt bortom sin vardagliga funktion. Den har blivit en symbol för början av Colombias väg mot självständighet och för hur ett till synes obetydligt föremål kan få en central plats i historian. I dag är den 20 juli en nationell helgdag och en av Colombias viktigaste patriotiska högtider. Den gul-blå-röda flaggan syns på byggnader, längs gator och på balkonger, medan militära och polisiära parader hålls på flera håll i landet.
Dagen uppmärksammas även med musik, folkdans, konserter och andra kulturella evenemang. Familjer och vänner samlas kring festlig mat och traditioner och även colombianer i andra delar av världen firar genom arrangemang anordnade av föreningar, ambassader och konsulat. Nationaldagen är på så sätt både en hyllning till landets historia och ett tillfälle att samlas och fira.
Colombia har en särskild plats i våra hjärtan
För alla oss Ankarstiftelsevänner är Colombia så mycket mer än en plats på kartan. Det är landet där en stor del av vårt arbete har vuxit fram under 30 års tid. Här finns skolorna, fotbollsplanerna, fängelsearbetet, vattenprojekten, våra partnerorganisationer och alla de människor vi får möta genom våra insatser. Det är relationer och samarbeten som har formats under en lång tid och som fortsätter att inge hopp och skapa förändring. På Colombias nationaldag vill vi därför skicka en varm hälsning till landet och till alla våra vänner, kollegor och samarbetspartners på plats.
¡Feliz Día de la Independencia, Colombia!
